Inte alltid som man tänkt sig...

I morse - 06.45 - då jag stod och väntade på Van,

så såg det ut såhär:

Det regnade oavbrutet, med kortare avbrott för helt hysteriska åskskurar, blixtarna for fram och tillbaka över kullarna och lös upp hela himlen, och åskknallarna fick Prinsessan att titta på mig med blick som sa att hon hade något som kunde liknas med en nära-döden-upplevelse.

Jag var inte ett dugg nöjd och undrade stilla vad i h-vete jag höll på med.

Sängen och täcket över huvudet var fasligt lockande.

En halvtimme senare satt Van och jag fortfarande ihopkurade i hennes jeep. Och tittade facinerat på regnet som drog fram. Ingen av oss ville gå ut för att ta in hästarna i stallet.

Stackarna, de stod vid grinden och undrade vad tusan vi höll på med och om vi skulle komma ut och ge dem deras frukost nångång.

Några telefonsamtal senare och alla vi sju som skulle åkt idag var rörande överrens om att det var trevligare med en dag inomhus. Vi ställde således in allt. Distansritt ska vara roligt, inte... erm... inte såhär regnigt och blåsigt!

Snabb koll av hästar och sedan drog vi vidare för att köpa hästmat istället. Klockan var inte ens nio då vi försökte ta oss in genom de väl låsta grindarna och vi insåg att inte hela världen var uppe lika tidigt som vi. Vi tog oss till ett mysigt litet café istället och babblade bort en timme.

Och vet ni?

Joo, tänk efter nu.

Vad är det jag säger om min relation med vädret....?

Det slog inte fel idag heller...