Fåglarna betade, hästarna lös och solen kvittrade. Ja, eller hur det nu var. Härligt var det iaf, och jag ville inte alls gå hem till hushållssysslorna.
Tog fram ett täcke och lade mig mitt i hagen och bara filosoferade. Lät tankarna fara bäst de ville, och njöt av den varma solen.
Men så plötsligt blev det skuggigt.
Jag kikade förvånat upp,
och möttes av det här.
Det här försökte nog reda ut vad det var jag egentligen höll på med.
Och när det här hade rett ut begreppen så insåg det här att det var en ganska schysst idé.
Och joinade in, liksom.
9 comments:
Jag gillar Herr Fux mer och mer, trots att jag aldrig har träffat honom IRL...
:-)
På förra stället vi bodde på här på Gotland hade vi en fin häst precis utanför köksdörren. Min yngste son låg ofta i hagen hos henne och lekte föl. Varje gång han kom ut i hagen och vrålade "mamma" kom hon galopperande. Hoppas vi blir med häst någongång...
ja ibland måste man bara stanna upp och "sitta och lukta på blommorna under kork-eken..." det tror jag också jag ska göra lite idag..fast inte i en hästhage...:-)
Ha ha de trodde väl att du ska snart börja beta av deras gräs...med tanke på att du låg ner och tog upp plats i hagen...ha de bra
Hästar är väldigt vackra men jag tror inte jag vill dela hage med dem...
Underbara bilder och underbart berättat. Jag vill också lägga mig i hagen och filosofera, så mysigt.
Malde: Herr Fux är omöjlig att inte älska!
Märtagreta: Hästar är banne mig nåt av det bästa livet har att erbjuda.
Cecilia: Visst måste man. Och var gör man det bättre än i en hästhage! ;)
Nilla: Hehe, jaa, det skulle inte förvåna mig. Stackarna, de går ju på kronisk bantning vilket är ett måste och behövs. Ja, enligt mig dårå. Inte enligt dem...
Znogge: Vackra som attan och mina är trevliga som hagsällskap. Jag lovar. :)
Ivana: Tack, söta du. Du får komma hit så kan vi filosofera och lösa världsproblem ihop. I hästhagen, såklart.
Själv skulle jag bli livrädd. Är inte jätte kaxig i närheten av hästar så chansen att hitta mig på en filt i en hage skulle va väldigt liten.
Kina: Hihi. Mina lunsar är så lugna, så jag skulle tom våga sova där. De gör då inte en fluga förnär.
Sen ska jag inte säga annat än att saker kan hända, men för att vara hästar så litar jag på dem fullt ut. :)
Post a Comment