Efter att det slutat vräka ner så bestämde sig Van och jag för att ge oss ut på lite äventyr. Vi har på tok för mycket att prata om och räknade snabbt ut att vi inte skulle hinna babbla klart om vi åkte raka vägen hem. Så sagt och gjort. Ut på äventyr och sight seeing. Van är en bra guide. Och Wales är banne mig makalöst vackert. Även en molnig dag.
Fast viss funderade jag över hur många får som drattlar över kanten varje år...
Van kunde inte svara på det, men sa att det var ett ganska tacksamt 'självmords-ställe' detta, där folk kastar sig ut både till fots och i bilar. Fruktansvärt. Och genast blev utsikten mer bitterljuv.
Men vackert så man häpnar är det.
Klipporna har en helt makalös struktur.
Och för varje år som går har mer och mer trillat ner. Vatten slipar bra, ska ni veta.
Ska se om jag hittar tillbaka med Maken och SmåMyrorna nån dag, då det är bättre väder, och då gå över kullarna bort till slottsruinen. Det var på tok för grått och mörkt för att min mobilkamera skulle vilja fånga ruinerna därifrån där vi stod. Och så var det på tok för grått och mörkt för att vi ville riskera en promenad.
Men det ligger där borta iaf, och med lite vilja kanske man tom kan skymta det.
9 comments:
Oerhört vacker...började skratta eftersom vi tänkte på samma sak...innan jag började läsa ditt inlägg tänkte jag...shit va många som måste ta självmord där...fin sista bild av världen...och nog skulle man dö alltid! Sjuka människor tänker på såna grejer..
Mycket vackert.
Och bitterljuvt är ju också en vacker känsla.
Ja väldigt vackert är det.
Men som du säger, lite bitterljuvt liksom.
/Katti
Sv: Håller med dig...vi skulle nog alla känna oss lite ensammare i vår galenskap!
Otroligt vackert!
Kan inte du ha en känn-blogg och en lukt-blogg? Jag vill känna på stenarna och lukta på havsvindarna...
Vackert är det. Bitterljuvt också.
Tack för att du visar bilderna.
Som i en saga! Men remember; statsparken, upp-gränna, brahehus, vätterstranden... Märks det att vi försöker odla "hemlängtan"... *tittar i taket* Puss!
Alla: Visst är det vackert. Och bitterljuvt.
Tänk er då en solig dag! Jisses. Man dör. Utan att kasta sig utför. haha.
Sorry.
:D
Det var verkligen vackert. Men visst är det sorgligt att människor kan välja att hoppa därifrån.
Ha det gott.
Post a Comment