Väl uppe bland ruinerna så fick man se upp.
Eller ner, kanske.
Så man inte snubblade eller trillade i nåt hål.
Det var inte allt som syntes ordentligt.
Även om vissa delar stod ganska stadigt än.
Och yttermuren var nästan hel, hela vägen runt.
Och nu då.
Till det som tom fick LillMyra att slå av på tempot och liksom bara suga in det hon såg.
Utsikten.
Jag säger bara utsikten.
Del ett finner ni här,
och del två här.
4 comments:
Vackert!! :)
Vackert som bara den! Tack för att vi får följa med på resan!
Hoppas att födelsedagen har varit bra!
Otroligt vackra bilder, fantastiskt.
Tack för detta!
Mycket vackert och spännande.
Post a Comment