Sunday, May 24, 2009

Southerndown / Dunraven, Part II

För att ta oss upp från trädgården till det egentliga boningshuset, (som såg ut såhär under sin storhetstid) så fick vi använda oss ganska rejält av apostlahästarna. Brant var det. Som attan. 
Maken fick massa hjälp, men mig var det då ingen som brydde sig om, inte. 
Och snart var det bara två som orkade hålla igång.
Eller ok då. En.
Och MellanMyra övertalade sin far om att man visst ska hjälpas åt...
Men jag tror nog att det var värd besväret.
Kolla utsikten, liksom!

Del ett finns att läsa här,
och tredje delen är på gång. Håll ut.

4 comments:

En weirdo's bekännelser said...

Så himla fin utsikt!!!

Malde said...

Kunde väl tro att det var LillMyra som skuttade uppför som en bergsget! Fast jag gillar MellanMyras "hjälpas-åt"-taktik bättre.

;-)

Utsikten är underbar, lite smått dramatisk med molnen.

Ser med spänning fram emot del tre!

:-)

Pernill@ said...

Shit vad vackert !!!!
Jag tror jag kommer till dig en sväng....
Om jag tar med mig godis kanske jag kan få sova på toa :-)

Kina said...

Det förstår jag att det va värt det. Så härlig utsikt.