Fru Silversvart hänger löst

Var ute på längre tur med Fru Silversvart och Prinsessan idag. Slöt upp med E och hennes härligt tokiga korsningsponny och gav oss iväg över majsfälten så leran sprutade runt hovarna. Fru Silversvart var på sitt allra charmigaste humör (not!!) och bar sig åt mest hela tiden. 

Grav PMS tror jag hon lider av. 

Möjligtvis allmän tjurskallighet. 

Hon körde huvudet rakt upp, vi for än åt ena hållet och än åt andra, och jag var pinsamt medveten om att bromsarna behövde sig en rejäl smörjning då de funkade först då jag svor samtidigt. 

E satt mest och gapade, förundrad över hur vi uppförde oss idag och imponerad över mitt fina ordförråd. 

'Med tanke på vad det är du säger på engelska så vill jag inte ens fundera på vad det du får ur dig på svenska betyder' sa hon och log med hela ansiktet. Jag lovade snällt att lära henne, vid bättre tillfälle... 

-Fancy a trot? undrade hon sedan, då vi korsat vägen och befann oss i utkanten av sanddynerna. 

-Sure. sa jag och tänkte att vid det här laget var väl Fru Satans-Så-Ouppfostrad lite lagom trött och mör, och således lugn och lyhörd. 

Joråsåatte. 

Hoppsan. 

Hon stack. 

Hon stack! 

HON STACK!!! 

Som en jäkla avlöning drog hon iväg och jag hade inte en chans på världskartan att få stopp på det skenande lokomotivet. Det tog säkert trehundra meter innan jag hade henne i någorlunda vettigt tempo och troligen lika långt till innan jag fick ner henne i trav. Om man nu kan kalla det för trav. Hon var som en atombomb att sitta på. Gamla tant! 

E, som nu kommit ifatt, skrattade dock så hon höll på att trilla av och Prinsessan for runt som en tok och jag kunde riktigt höra henne tjoa: 'Igen! Det här är ju skitkul! Igen, igen!' 

Det bidde inget igen. Det bidde hårdträning. Korta tyglar. I form. Sidvärtsrörelser och böjningar. Öppna och sluta. Tempoväxlingar. Och smörjning av bromsar. 

Den som, innan klockan 19.00 ikväll, knackar på dörren i egen hög person, får köpa hästskrället för valfri summa. Hon hänger jeeevligt löst, vill jag lova.