J och jag kom så äntligen iväg på en av våra favvisrundor. Beroende på om vi stannar vid puben eller inte (och hur mycket öl J får i sig), så tar rundan mellan tre och fyra timmar, och därav är det inte var dag vi rider här. Tyvärr. Jag hade gärna velat.
Senaste gångerna vi ridit förbi slottet så har det varit byggnadsställningar runt, och vi har varit löjligt nyfikna på vad de har tänkt att göra. Idag fick vi svaret. Det har i flera år varit inhägnat pga rasrisk, och överlag ganska oskött, men nu har det minsann hänt grejor. De har fixat iordning så att man återigen kan trava runt och klättra bland ruinerna. (Kika här om ni vill se hur det såg ut förut.)
Den mest bevarade sidan.
J mitt i den obligatoriska rökpausen.
Vägen nedanför berget var översvämmad.
Ganska rejält översvämmad.
Och här insåg jag att det var hela vägen, även efter kurvan, så jag stoppade snabbt ner kameran i fickan och fräste om J och Fröken Silversvart i full galopp.
Det gick ju bara inte att låta bli.
Jeez, så blöt hon blev. Svor gjorde hon också, och jag fick hålla mig på lagom avstånd resten av vägen hem, för hon hotade mig och gick på flera gånger.
Jag var riktigt rädd. Och lovade att aaaldrig göra om'att igen.
*harkel*
No comments:
Post a Comment