Som bara en katt kan göra

Det dröjde inte många dagar innan Lilla Tiss bojkottade sin egna lilla ynkliga vattenskål och lade beslag på Prinsessans istället. Efter ytterligare några dagar plockade jag bort den lilla vattenskålen, då den mest stod och samlade damm, och Prinsessan har glatt (?) fått finna sig i att dela vattenskål med husets självkrönta drottning. Tänk så självklart allt är för en katt.
Nåja, Prinsessans mat har hon inte lyckats komma åt än iaf, för där går visst gränsen för Prinsessans annars milslånga tålamod. Lilla Tiss backar dock inte mer än hon behöver, och sitter nästan alltid under magen på Prinsessan och väntar tålmodigt tills det ätits klart, för att sedan se om det finns något kvar. Ja må säga hon är envis, för än har hon inte lyckats smaka något...

Igår, helt absolut säkert pga av ryggläget i soffan och yran därefter, så missade jag mestadels av kvällens resterande rutiner. Jag glömde ge både två och fyrbenta kvällsmat, jag glömde få ordning på skolväskorna och jag glömde gå ut med Prinsessan.
SmåMyrorna yppade inte ett ord om utebliven kvällsmat, inte heller Prinsessan. Och inte ett knyst, men det var en extra, extra kissnödig Prinsessa som gick sena nattrundan med Maken. Allt detta kom jag själv på imorse och har haft dåligt samvete sedan dess.

Den enda som protesterade var Lilla Tiss. Men det var ju inte förrän idag som poletten trillade ner och jag insåg varför hon inte som vanligt kom och lade sig hos mig i sängen då vi skulle sova. Hon katt-tjurade såklart...

Att jag dessutom glömt att fylla på vattenskålen var nog ändå det värsta. Lilla Tiss var inte alls nöjd med situationen. Och såhär visade hon det:

Och blicken hon sen gav mig säger väl allt... 

Så jag lyfte kvickt ur henne ur vattenskålen och fyllde på nytt.

Hon sa inte ens tack.

Men drack, det gjorde hon.

Länge.

Jättelänge.

Hon kommer säkerligen ge mig anledning på anledning så att jag definitivt ska skämmas i flera dagar framöver....