It always gets back to ya

Jag ska börja tänka mig för. Både en och två gånger.
Inte - jag upprepar - inte sjunga vilka sånger som helst om dagarna. Ffa inte in front of my beloved skitungar.
So please Lord, give me strenght to succeed.

-Can Hol come over today, Mum? frågade LillMyra.
-No, not today. Du vet vad jag sa.
-Oh please. What about Kels then? fortsatte MellanMyra.
-Men! Det spelar väl ingen roll vem!? Jag har sagt nej. Ni får leka i helgen, men inte ikväll.

*tystnad*

-Teri can't play tomorrow. muttrade MellanMyra.
-Inte?
-Nää, så kan hon komma över idag?
-Men det var då...! Nej! Ni städade inte era rum i går och då kom vi överrens om att ni iiiinte skulle göra nååågot annat idag förrän ni städat!
-You nasty! surade LillMyra.
-More like eeeevil. kontrade MellanMyra.
-And you two are horribly lazy and with this speed you'll soon be in trouble! log jag elakt och diskussionen var avslutad.

Trodde jag.

Lite tissel och lite tassel hördes från hallen och sedan ett tyst och försiktigt;
-Mu-um?
-Mmm...
-Kom lite.

Och i samma stund som jag kliver ut från köket så tar de i från tårna;

Annie - It's a hard knock life

Och nu sitter de i LillMyras rum och äter Jelly Beans.
Som deras pappa gav dem.

I rest my case.